Jag har tänkt på en sak.. jag skulle egentligen kunna skriva ett inlägg som är riktat till alla er som har varit elaka mot mig under tiden före och efter operationen. Hur folk har stått och SKRATTAT åt mig i korridoren för att jag inte kunde stå. Folk som har hånskrattat åt min sneda höft. 

HUR SVÅRT SKA DET VARA ATT FÖRSTÅ? För så gör man inte, inte mot någon. Ingen förtjänar något sådant. 

 

Just detta satt jag, Hanna och Stina och snackade om i timmar. Liksom hur kan personerna som har sagt och gjort detta orka leva med sig själv? 

Av alla saker man säga och göra fick jag genomlida de, alltihop. 

 

 

Det gick till och med så långt att en person önskade att jag skulle dö eller bli handikappad för livet när jag opererades. Jag är så otroligt nära att skriva ut namnet på personen. SÅ nära. 

När jag visade upp mina röntgenbilder för klassen satt hon och SKRATTADE. VEM gör så?

 

Jag förstår att du är avundsjuk, att du önskar att jag skulle suttit i rullstol för då hade du mått mycket bättre, jag förstår det. Att det svider i ögonen när du tittar på mig för nu kan jag gå. Jag förstår det, fullt förståeligt. 

Men du måste förmodligen ha problem som säger och håller på så. För så gör man inte. Ok? 

 

 

Den personen ger mig blickar i korridoren, skrattar åt mig när hon ser mig, troligtvis avskyr mig. MEN hur?! 

Jag önskade aldrig att du skulle dö, jag skrattar inte åt dig i korridoren, eller avskyr dig. Jag tycker bara att du är en jävla idiot som gör så. Att du är så osäker att du ger dig på andra och mig för att höja dig själv. Men vet du vad? Du har aldrig lyckats och kommer aldrig att göra det heller så fuck u. 

 

Jag önskar dig all lycka till i framtiden, för du ligger så lågt ner just nu :)